Tankar om rytmik

9 februari, 2014

Visst är det så att vi har puls överallt omkring oss? Vi söker rytm i det vi gör, i den vi älskar och i djupaste sömnen. Även i skogen, där allt kan te sig stilla, finns en förutbestämd puls, en rytmik, ett schema för varje liv, löv och leverne. Årstidernas kommande och gående, tar i varandra. Djuren lever och dör, ger liv till nytt liv. I det multnande gryr en ny dag. Morgondaggen torkar upp, sugs upp i atmosfär och sänder oss budskap från ovan när kvällen faller.

Människan tror att hon är självständig, att hon är sin egen klocka, går sina egna vägar för egen maskin. Hon till och med bygger maskiner för att hålla koll på tiden, men försöker ändå fly den genom föryngringsmetoder och mindfulness.
Vi är nakna barn i vuxnas klädesplagg, fartblinda och vilsna när vi tappat pulsen och fallit ur rytmen. Två älskade hjärtan, delar livets vackraste och högsta rytm. Älskande och i vardagens mönster. Pulsen ger liv, och tar liv, och däri ett nytt liv börjar.

Romantico

7 juli, 2012

Det finns en låt som ligger mig riktigt varmt om hjärtat, eller – jag har många varma favoriter, men just denna betyder lite extra. Och då jag har inte har något speciellt för mig en lördagkväll som denna roade jag mig med att översätta den från originalspråket engelskan till svenskan. Och jag tog mig lite friheter också, att tolka den lite på mitt sätt. Inga större ändringar, men… ändå.

Zåå, då lyder min fråga: kan du lista ut vilken låt det är och vem som skrev den? Det finns många covers på den här låten… Here it is:

 

Så då var det lördag kväll

Du är uppklädd, i en skugga av blått

Jag har kastat några förstulna blickar åt ditt håll

Kanske har du sneglat åt mig med

Så någon flydde

Lämnade någons hjärta krossat och förstört

Om det är kärlek du letar efter

Min kära, jag står kvar

 

En del flickor vill ha stilige Dan

En del snygge Joe

Och det är några flickor som gillar smörige Romeo

Omkring här, min kära

Har jag lärt att du kan få det du tar

Så om du är tuff nog för kärlek

Min kära, jag står kvar

 

Vägen ter sig mörk

Och den är en tunn tunn linje

Men jag vill att du ska veta att jag går den för dig när som helst

Dina andra pojkvänner

De kanske inte klarade prövningen

Om du är tuff och redo nog för kärlek

Min kära, jag står kvar

 

Det är ingen hemlighet

Att jag har varit med ett par gånger

Fast jag vet ju inte, du kanske också har varit med förr

Det finns en annan dans

Allt du behöver göra är att tacka ja

Min kära, jag står kvar

Om du är tuff nog för kärleken

Älskling, då jag står kvar

Måndagsmusik

16 april, 2012

Håller fortfarande på att jobba med inlägget med mystiktema… Under tiden får ni nöja er med lite skön musik att starta veckan med. Önskar er en skön, kreativ och kärleksfylld måndag!

Självkritik

4 april, 2012

Under alla mina äventyr uti skoga har jag alltid med mig kamera, papper och penna. Man vet ju aldrig vad man ramlar över. Dessutom kan jag bli riktigt reflekterande och filosofisk när jag sitter där på min sten och intar mitt medhavda fika. Hittade en anteckning från 6e aug, som jag skrev efter en mindre lyckad tur på sörmlandsleden kring Skottvång, skriven en regnig dag i vindskyddet vid gruvan…

”Lördag 6/8-11, Skottvång

Fantastiskt mycket oflyt idag. På Skottvångsvägen började det regna – ordentligt. De knappa 0,9 mm som skulle komma idag enligt smhi – bullshit!! Väl uppe i Skottvång tänkte jag gå ut på milslingan, men vid Millsjön halkade jag på samma ställe som en gång innan, och haltande gick jag därifrån med en uppslagen och blodig vrist, samt en lätt sträckning i yttre vadmuskeln. Duggregn, anfallande myggor – tog beslutet att gå 4 km-svängen istället. Gick fel, hamnade nästan i Östra Skeppsmora. Efter mycket val och kval vände jag tillbaka med tanke att gå samma väg tillbaka till Skottvång. Men såg på tillbakavägen skylten jag missat och gick tillbaka upp på leden igen. Gick förbi en fornborg. Blött och halt på berget, var livrädd för att halka igen. På östra sidan av Millsjön var det riktigt igenväxt och blött, sjön hade smugit upp och svalt större delen av stigen – det borde jag ha kunnat förutse. Dyngsur om fötterna tog jag mig igenom de täta snåren, och var snart blöt ända in på skinnet. Hade fan hela skogen i skorna! Gore tex nästa gång! Nej jag kunde ha planerat det här så mycket bättre. Vattentäta skor, långbyxor och jacka mot myggen. Rent av struntat i hela grejen då jag visste att vädret var ostadigt. Well, nu är jag här iallafall. 2,5 mil cykel hem… Ja just det, hittade en fästing på handen, tror att jag lyckades få bort hela, hoppas det. Och en myra bet mig i foten – den som hitintills var oskadad. Suck. Och just nu är det några ungar vid gruvan som verkar tävla i vem som kan skrika högst eller nåt. Lugn och ro i skogen, eller hur!”

En mindre lyckad tur, men förhoppningsvis lärde jag mig nåt. Ha en bäst onsdag!

%d bloggare gillar detta: