I övermorgon blir jag av med gipset! Yahahahaaaay!! Fyra veckors invaliditet, bye bye, long gone! Fast, jag måste erkänna att det har varit fyra lärorika veckor. Jag har verkligen fått tid till reflektion över stort och smått, mer eller mindre viktigt i mitt liv, just nu. Dessutom har jag fått en himla massa gjort som jag inte har haft tid med innan, så jag har inte bara setat rätt upponer och funderat över meningen med livet, även om det har varit ett visst inslag i min tråkighet. Näh, jag är rätt nöjd över de förflutna veckorna, inte minst emotionellt. På den produktiva, kreativa sidan så, yes very productive indeed. Lärt mig teckna med kol, den evige blyertstecknaren har tagit sig an färgkonsten (still working on it), en himla massa dikter (av varierande kvalité), nya som gamla, har fått sett dagens ljus, ett antal noveller har redigerats och snyggats till… Yeah.

Igår var jag ner i källarn i ett ärende till förrådet och såg mina kära ögonstenar till hojar stå där, skitiga och dammiga efter höstens alla äventyr. Ännu en sak jag inte har haft tid med – cykeltvätt -, så det blev rengöring och funktionsbesiktning av dem båda. Så nu är de redo för alla stundande äventyr som kan komma i min väg! Jag börjar med en tävling, Strängnäsvarvet den 22a april. Ser fram mot! Även om jag inte har haft möjlighet till officiell landsvägspremiär än och min kondition inte är i tipptopp så, äääääh what the hell, bära eller brista, om jag så ska hasa mig runt på ren vilja, om jag så ska komma sist (been there, done that). Måste bara byta ut ena bromsoket fram på ena hojen, den som jag ska tävla med.. note to self. Oh well.

Åh vad jag längtar efter cykla, springa, promenera, bara röra mig obehindrat utan att ha ett gipsat jävla fängelse på min fot! Hybris, håll dig borta från mig, har inte tid med dig!

%d bloggare gillar detta: