Tankar om rytmik

9 februari, 2014

Visst är det så att vi har puls överallt omkring oss? Vi söker rytm i det vi gör, i den vi älskar och i djupaste sömnen. Även i skogen, där allt kan te sig stilla, finns en förutbestämd puls, en rytmik, ett schema för varje liv, löv och leverne. Årstidernas kommande och gående, tar i varandra. Djuren lever och dör, ger liv till nytt liv. I det multnande gryr en ny dag. Morgondaggen torkar upp, sugs upp i atmosfär och sänder oss budskap från ovan när kvällen faller.

Människan tror att hon är självständig, att hon är sin egen klocka, går sina egna vägar för egen maskin. Hon till och med bygger maskiner för att hålla koll på tiden, men försöker ändå fly den genom föryngringsmetoder och mindfulness.
Vi är nakna barn i vuxnas klädesplagg, fartblinda och vilsna när vi tappat pulsen och fallit ur rytmen. Två älskade hjärtan, delar livets vackraste och högsta rytm. Älskande och i vardagens mönster. Pulsen ger liv, och tar liv, och däri ett nytt liv börjar.

Annonser

Livsvägar

14 mars, 2012

Okej, så – vad är meningen med livet?

Hur många gånger har man inte ställt sig den frågan, speciellt gärna i samband när saker och ting inte verkar gå ens väg, när man söker svar på frågor som en själv egentligen bara kan svara på. För det finns inget generellt svar på vad som är meningen med livet, i alla fall inte mer än den grundläggande, biologiska rytmen – födas, reproducera och dö. Men det är ju föga upphetsande tanke. Dessutom har människan, till skillnad från djuren, begåvats med så mycket mer – humor, känslor, estetisk förmåga, förmågan till vägval och egen vilja, samt ett konsekvenstänk – en personlighet.

Så vad är meningen med livet då? Vad är det för svar man söker i frågan? Hur ställer sig frågan mot resten av livet? Det beror kanske på i vilket emotionellt tillstånd man är i när man ställer sig frågan…

Personligen ser jag livet som en oerhörd gåva, att få vara människa med denna möjlighet att egentligen göra vad jag vill och utvecklas till den jag vill. Det beror på vilken väg jag vill gå, och vilken viljekraft jag har. Även om jag inte riktigt tror på att det finns någon förutbestämd, utstakad väg i livet kan även jag finna tröst i att vissa saker händer av en anledning, gärna dem i negativ skepnad. ”Det var inte menat…” ”Det låg inte i given…” En skön bortförklaring när inget annat svar är nära till hands.

Ända sedan människan började vandra denna jord har hon sökt efter svar i sin och naturens existens, det bevittnar tidiga grottmålningar världen över om. Även urgamla vandringssägner och skapelsemyter från jordens alla hörn och folkslag bevittnar om människans funderingar kring hur och varför världen skapats.

Så är livet ett enda långt sökande efter svar? Är det det som är meningen?

Nåväl. Vad som är meningen med mitt liv och blotta existens tror jag är att ha så roligt som möjligt, njuta av tillvaron, ta varje tillfälle att lära mig något samt ta vara på stunderna tillsammans med mina nära och kära. Inget vet hur morgondagen ser ut, och – inte för att låta allt för pessimistisk – livet kan vända fruktansvärt fort. Ingenting är att ta för givet.

Å ena sidan tycker jag att det är viktigt att ägna en stund av dagen åt reflektion – låta grubblerier lätta, reda ut med sig själv och kanske fundera på varför reaktionen blev som den blev över någon viss situation. Å andra sidan anser jag att livet är lite för kort för att krångla till saker och ting. Det man inte har svar på nu är egentligen inget att grubbla över nu, sov på saken så brukar de flesta orosmoln klarna. Mycket ter sig bättre i dagsljus.

Bakom varje hinder finns en möjlighet!

Carpe diem, eller carpe noctem om du så vill.

%d bloggare gillar detta: